Översikt över formler

Microsoft har en bra överblick över vad formler innebär på sin hemsida. Läs nedan. Den återfinns även på:
https://support.office.com/sv-se/article/%C3%96versikt-%C3%B6ver-formler-d258ec72-149a-42ac-8eae-b50a667eb491

VIKTIGT!  Den här artikeln är maskinöversatt, se ansvarsfriskrivningen. Den engelska versionen av den här artikeln finns här för din referens.Formler är ekvationer som används för att beräkna värden i kalkylblad. Formler inleds med likhetstecken (=). Följande formel multiplicerar t.ex. 2 med 3 och lägger sedan till 5.=5+2*3

En formel kan också innehålla följande: funktioner, referenser, operatorer och konstanter.

Delar av en formel

Delar av en formel

1. Funktioner: Funktionen PI() returnerar värdet för pi: 3,142 …

2. Referenser (eller namn): A2 returnerar värdet i cell A2.

3. Konstanter: Tal eller textvärden som anges direkt i en formel, t.ex. 2.

4. Operatorer: Operatorn ^ (cirkumflex) upphöjer ett tal till en exponent och operatorn * (asterisk) multiplicerar.

Artikelinnehåll

Använda konstanter i formler

Använda beräkningsoperatorer i formler

Använda funktioner och kapslade funktioner i formler

Använda referenser i formler

Använda namn i formler

Använda matrisformler och matriskonstanter

Använda konstanter i formler

En konstant är ett värde som inte beräknas. Datumet 10/9/2008, talet 210 och texten ”Kvartalsvinst” är exempel på konstanter. Ett uttryck, eller ett värde som är resultatet av ett uttryck, är inte en konstant. Om du använder konstanta värden i en formel i stället för referenser till cellerna (t.ex. =30+70+110) ändras resultatet bara om du ändrar formeln.

Top of Page

Använda beräkningsoperatorer i formler

Operatorer anger vilken typ av beräkning som ska utföras på elementen i en formel. Beräkningarna utförs i en bestämd standardordning, men du kan ändra ordningen genom att lägga till parenteser.

Typer av operatorer

Det finns fyra olika typer av beräkningsoperatorer: aritmetiska operatorer, jämförelseoperatorer, textkombinationsoperatorer och referensoperatorer.

Aritmetiska operatorer

Om du vill utföra grundläggande matematiska operationer som addition, subtraktion och multiplikation, kombinera tal eller generera numeriska resultat använder du följande aritmetiska operatorer.

Aritmetisk operator Betydelse Exempel
+ (plustecken) Addition 3+3
– (minustecken) Subtraktion
Minus
3–1
–1
* (asterisk) Multiplikation 3*3
/ (snedstreck) Division 3/3
% (procenttecken) Procent 20 %
^ (cirkumflex) Exponentiering) 3^2

Jämförelseoperatorer

Använd följande operatorer om du vill jämföra två värden. När två värden jämförs med hjälp av dessa operatorer, blir resultatet ett logiskt värde, antingen SANT eller FALSKT.

jämförelseoperator Betydelse Exempel
= (likhetstecken) Lika med A1=B1
> (större än-tecken) Större än A1>B1
< (mindre än-tecken) Mindre än A1<B1
>= (större än eller lika med-tecken) Större än eller lika med A1>=B1
<= (mindre än eller lika med-tecken) Mindre än eller lika med A1<=B1
<> (inte lika med-tecken) Inte lika med A1<>B1

ators, resultatet är ett logiskt värde, antingen SANT eller FALSKT.

Operator för textkombination

Om du vill kombinera eller sammanfoga en eller flera textsträngar till ett sammanhängande textstycke använder du operatorn &.

Textoperator Betydelse Exempel
& (et-tecken) Ansluter eller sammanfogar två värden för att ge ett sammanhängande textvärde ”Nordan”&”vind”

Referensoperatorer

Med följande operatorer kan du kombinera cellområden för beräkningar.

Referensoperator Betydelse Exempel
: (kolon) Områdesoperator som skapar en referens till alla celler mellan två referenser, inklusive de två referenserna B5:B15
; (semikolon) Unionsoperator som kombinerar flera referenser till en referens SUMMA(B5:B15;D5:D15)
(blanksteg) Skärningspunktsoperator, som producerar en referens till celler som är gemensamma för två referenser B7:D7 C6:C8

Prioritetsordningen för operationer i Excel

Ibland kan beräkningsordningen påverka resultatet av formeln. Därför är det viktigt att du förstår hur ordningen fastställs och hur du kan ändra ordningen för att få fram önskat resultat.

Beräkningsordning

Formler beräknar värden i en särskild ordning. En formel i Excel börjar alltid med ett likhetstecken (=). Likhetstecknet anger att efterföljande tecken utgör en formel. Efter likhetstecknet följer de element som ska beräknas (operanderna), som skiljs åt av operatorer. Formeln beräknas från vänster till höger, enligt en särskild ordning för varje operator i formeln.

Operator med prioritet

Om du kombinerar flera operatorer i en enstaka formel utförs operationerna i den ordning som visas i tabellen nedan. Om en formel innehåller operatorer med samma prioritet, det kan vara en formel som innehåller både en multiplikations- och divisionsoperator, beräknas operatorerna från vänster till höger.

Operator Beskrivning

: (kolon)

(blanksteg)

; (semikolon)

Referensoperatorer
Negation (som i –1)
% Procent
^ Exponent
* och / Multiplikation och division
+ och – Addition och subtraktion
& Sammanfogar två textsträngar
=
< >
<=
>=
<>
Jämförelse

Använda parenteser

Om du vill ändra beräkningsordningen omsluter du den del som ska beräknas först med parenteser. Följande formel ger resultatet 11 eftersom multiplicering utförs före addition. Formeln multiplicerar 2 med 3 och lägger sedan till 5.

=5+2*3

Om du använder parenteser för att ändra syntaxen kan du först addera 5 och 2 och sedan multiplicera resultatet med 3 och få resultatet 21.

=(5+2)*3

I exemplet nedan gör parenteserna runt första delen av formeln att B4+25 beräknas först, och sedan divideras resultatet med summan av värdena från D5, E5 och F5.

=(B4+25)/SUMMA(D5:F5)

Top of Page

Använda funktioner och kapslade funktioner i formler

Funktioner är fördefinierade formler som utför beräkningar baserat på särskilda värden, så kallade argument, i en viss ordning eller struktur. Funktioner kan användas för att utföra enkla eller avancerade beräkningar.

Syntaxen för funktioner

Följande exempel med funktionen AVRUNDA som avrundar ett tal i cell A10 illustrerar syntaxen för en funktion.

Struktur på en funktion

Struktur på en funktion.

1. Struktur. Strukturen i en funktion börjar med ett likhetstecken (=) följt av funktionsnamnet, en inledande parentes, argumenten för funktionen avgränsade med semikolon och en avslutande parentes.

2. Funktionsnamn. Klicka i en cell och tryck på SKIFT+F3 om du vill visa en lista över tillgängliga funktioner.

3. Argument. Argumenten kan vara tal, text, logiska värden som SANT eller FALSKT, matriser, felvärden som #SAKNAS! eller cellreferenser. Det argument du anger måste ge ett giltigt värde för det argumentet. Argument kan även vara konstanter, formler eller andra funktioner.

4. argumentbeskrivningar. En beskrivning med syntax och argument visas medan du skriver funktionen. Skriv t ex = avrunda (och verktygstipset visas. Funktionsbeskrivningar visas endast för inbyggda funktioner.

Infoga funktioner

När du skapar en formel som innehåller en funktion kan du använda dialogrutan Infoga funktion för att lägga till kalkylbladsfunktioner. När du lägger till en funktion i formeln visas namnet på funktionen, dess argument, en beskrivning av funktionen och de olika argumenten, funktionens aktuella resultat och hela formelns aktuella resultat i dialogrutan Infoga funktion.

Genom att använda automatisk komplettering av formler kan du snabbt skapa och redigera formler samtidigt som risken för syntaxfel minimeras. När du har skrivit ett likhetstecken (=) och de första bokstäverna eller en visningsutlösare, visas en dynamisk listruta under cellen med giltiga funktioner, argument och namn som matchar bokstäverna eller utlösaren. Därefter kan du infoga en post från listrutan i formeln.

Kapsla funktioner

Ibland kan du vara tvungen att använda en funktion som ett av argumenten i en annan funktion. T.ex. använder följande formel en kapslad MEDEL-funktion och jämför värdet med 50.

Kapslade funktioner

1. Funktionerna MEDEL och SUMMA är kapslade inom funktionen OM.

Giltigt returnerar     När en kapslad funktion används som argument måste den returnera samma typ av värde som argumentet använder. Till exempel om argumentet returnerar värdet SANT eller FALSKT, returnera sedan den kapslade funktionen SANT eller FALSKT. Om den inte visar Microsoft Excel en #VALUE! felvärde.

Kapsla nivå gränser     En formel kan innehålla upp till sju nivåer med kapslade funktioner. När funktion B används som argument i funktion A, är funktion B en andranivå-funktion. Funktionen medel och funktionen Summa är till exempel båda andranivå-funktioner eftersom de är argument för funktionen. En funktion som är kapslade i funktionen medel skulle vara en funktion på tredje nivån och så vidare.

Top of Page

Använda referenser i formler

En referens identifierar en cell eller ett cellområde i ett kalkylblad och visar var de data eller värden som ska användas i formeln finns. Med hjälp av referenser kan du använda data som finns på olika ställen i kalkylbladet i en formel eller använda värdet från en cell i flera formler. Du kan också referera till celler i andra kalkylblad i samma arbetsbok och till andra arbetsböcker. Referenser till celler i andra arbetsböcker kallas för länkar eller externa referenser.

Referenstypen A1

Standardreferenstypen    Som standard används referenstypen A1 vilket innebär att kolumner betecknas med bokstäver (A till och med XFD, maximalt 16 384 kolumner), och rader med siffror (1 till och med 1 048 576). Dessa beteckningar kallas för rad- och kolumnrubriker. När du vill referera till en cell anger du kolumnbokstaven följt av radnumret. B2 refererar exempelvis till skärningspunkten mellan kolumn B och rad 2.

Om du vill referera till … Använd
Cellen i kolumn A och rad 10 A10
Cellområdet i kolumn A mellan rad 10 och 20 A10:A20
Cellområdet i rad 15 mellan kolumn B och E B15:E15
Alla celler i rad 5 5:5
Alla celler från rad 5 till rad 10 5:10
Alla celler i kolumn H H:H
Alla celler från kolumn H till och med kolumn J H:J
Cellområdet från kolumn A till och med kolumn E och mellan rad 10 och 20 A10:E20

Referera till ett annat kalkylblad      I följande exempel beräknar kalkylbladsfunktionen MEDEL medelvärdet för området B1:B10 i kalkylbladet Marknadsföring i samma arbetsbok.

Exempel på bladreferens

Referens till ett cellområde på ett annat kalkylblad i samma arbetsbok

1. Refererar till kalkylbladet Marknadsföring

2. Refererar till cellområdet mellan cellerna B1 till och med B10

3. Separerar kalkylbladsreferensen från cellområdesreferensen

Skillnaden mellan absoluta, relativa och blandade referenser

Relativa referenser     En relativ cellreferens i en formel, t.ex. A1, baseras på den relativa positionen för den cell som innehåller formeln och den cell som referensen refererar till. Om positionen för cellen med formeln ändras görs samma sak för referensen. Om du kopierar eller fyller i formeln radvis eller kolumnvis justeras referensen automatiskt. Nya formler använder relativa referenser som standard. Om du t.ex. kopierar eller fyller i en relativ referens i cell B2 till cell B3 justeras den automatiskt från =A1 till =A2.

Kopierad formel med relativ referens

Kopierad formel med relativ referens

Absoluta referenser     En absolut cellreferens i en formel, till exempel $A$ 1, refererar alltid till en cell på en viss plats. Om positionen för cellen som innehåller formeln ändras är den absoluta referensen densamma. Om du kopierar eller fyller i formeln radvis eller kolumnvis justeras inte den absoluta referensen. Nya formler använder relativa referenser som standard, och du kan behöva byta till absoluta referenser. Till exempel om du kopierar eller fyller en absolut referens i cell B2 till cell B3 förblir referensen densamma i båda cellerna = $A$ 1.

Kopierad formel med absolut referens

Kopierad formel med absolut referens

Blandade referenser     En blandad referens har antingen en absolut kolumn och relativ rad, eller en absolut rad och relativ kolumn. En absolut kolumnreferens har formatet $A1, $B1 o.s.v. En absolut radreferens har formatet A$1, B$1 o.s.v. Om positionen för cellen med formeln ändras ändras också den relativa referensen medan den absoluta referensen inte gör det. Om du kopierar eller fyller i formeln radvis eller kolumnvis justeras den relativa referensen automatiskt medan den absoluta referensen inte gör det. Om du t.ex. kopierar eller fyller i en blandad referens från cell A2 till B3 justeras den från =A$1 till =B$1.

Kopierad formel med blandad referens

Kopierad formel med blandad referens

3D-referensformat

Ett enkelt sätt refererar till flera kalkylblad    Om du vill analysera data i samma cell eller cellområde i flera kalkylblad i arbetsboken, använder du en 3D-referens. En 3D-referens innehåller cell- eller områdesreferensen referensen, föregås av ett område med kalkylbladsnamn. Excel använder alla kalkylblad som finns mellan start- och slutdatum namnen på referensen. T ex = SUMMA (Sheet2:Sheet13! (B5) lägger till alla värden från cell B5 i alla kalkylblad mellan och inklusive blad 2 och blad 13.

  • Du kan använda 3D-referenser för att referera till celler i andra blad, för att definiera namn och för att skapa formler med följande funktioner: SUMMA, MEDEL, AVERAGEA, ANTAL, ANTALV, MAX, MAXA, MIN, MINA, PRODUKT, STDAV, STDEVA, STDAVP, STDEVPA, VARIANS, VARA, VARIANSP och VARPA.
  • 3D-referenser kan inte användas i matrisformler.
  • 3D-referenser kan inte användas med en operator (ett enstaka blanksteg) eller i formler som använder implicit skärningspunkt.

Vad händer när du flyttar, kopierar, infogar, eller ta bort kalkylblad     Följande exempel förklarar vad som händer när du flyttar, kopierar, infogar eller tar bort kalkylblad som ingår i en 3D-referens. Exemplen använder formeln = SUMMA (Sheet2:Sheet6! A2:a5) att summera cellerna A2 till och med A5 i kalkylblad 2 till 6.

  • Infoga eller kopiera     Om du infogar eller kopierar blad mellan Blad2 och Blad6 (slutpunkterna i detta exempel), Microsoft Excel innehåller alla värden i cellerna A2 till och med A5 från de tillagda bladen med i beräkningarna.
  • Ta bort       Om du tar bort blad mellan Blad2 och Blad6 tas deras värden bort från beräkningen.
  • Flytta       Om du flyttar blad som finns mellan Blad2 och Blad6 till en plats utanför det refererade bladområdet flyttas deras värden från beräkningen.
  • Flytta en slutpunkt       Om du flyttar Blad2 eller Blad6 till en annan plats i samma arbetsbok justeras beräkningen så att den omfattar det nya området med blad mellan slutpunkterna.
  • Ta bort en slutpunkt       Om du tar bort Blad2 eller Blad6 justeras beräkningen så att den omfattar bladen mellan dem.

Referenstypen R1C1

Du kan också använda en referenstyp där både rader och kolumner numreras. Referenstypen är användbar för att beräkna rad- och kolumnpositioner i makron. I mallen R1C1 visas en cells position med ett ”R” åtföljt av ett radnummer, och ett ”C” åtföljt av ett kolumnnummer.

Referens Betydelse
R[-2]C En relativ referens till cellen två rader ovanför i samma kolumn
R[2]C[2] En relativ referens till cellen två rader nedanför och två kolumner åt höger
R2C2 En absolut referens till cellen i den andra raden i den andra kolumnen
R[-1] En relativ referens till hela raden ovanför aktiv cell
S En absolut referens till aktuell rad

När du spelar in ett makro spelas vissa kommandon in med referenstypen R1C1. Om du t.ex. spelar in ett musklick på knappen Autosumma för att infoga en formel som summerar ett cellområde spelas formeln in med typen R1C1 och inte A1.

Du kan inaktivera Referenstypen R1C1 eller inaktivera genom inställningen eller avmarkera kryssrutan R1C1 referenstyp under avsnittet arbeta med formler i kategorin formler i dialogrutan Excel-inställningar som du kan visa från Microsoft Office-knappen Bild av Office-knappen.

Top of Page

Använda namn i formler

Du kan skapa definierade namn för att representera celler, cellområden, formler, konstant värden, eller Excel-tabeller. Ett namn är en meningsfull kortskrift som gör det enklare att förstå syftet med en cellreferens, konstant, formel eller tabell, som kan vara svårt att förstå vid första anblicken. Nedan visas vanliga exempel på namn och hur de kan förbättra klarhet och förståelse.

Typ av exempel Exempel utan namn Exempel med namn
Referens =SUMMA(C20:C30) =SUMMA(FörstaKvartaletsFörsäljning)
Konstant =PRODUKT(A5,8.3) =PRODUKT(Pris,Moms)
Formel =SUMMA(LETARAD(A1,B1:F20,5,FALSE), –G5) =SUMMA(Lager_nivå,–Order_belopp)
Tabell C4:G36 =ToppFörsäljn06

Namntyp

Du kan skapa och använda flera olika namntyper.

Definierat namn    Ett namn som representerar en cell, ett cellområde, en formel eller ett konstant värde. Du kan skapa ditt eget definierade namn, och ibland skapas dessutom ett definierat namn åt dig i Excel, till exempel när du anger ett utskriftsområde.

Tabellnamn     Ett namn på en Excel-tabell är en samling information om ett bestämt ämne som lagras i poster (rader) och fält (kolumner). Excel skapar en Excel tabell standardnamnet ”Tabell1”, ”Tabell2” och så vidare, varje gång du infogar en Excel-tabell, men du kan ändra namnet så att det blir mer meningsfull. Mer information om Excel-tabeller finns i använda strukturerade referenser med Excel-tabeller.

Skapa och ange namn

Du kan skapa ett namn i:

  • Namnrutan i formelfältet     Detta är det bästa alternativet när du skapar ett namn på arbetsboksnivå för ett markerat område.
  • Skapa ett namn från ett urval    Du kan på ett enkelt sätt skapa namn från befintliga rad- och kolumnetiketter genom att använda ett urval celler från kalkylbladet.
  • Dialogrutan Nytt namn    Detta är det bästa alternativet när du vill ha större flexibilitet och exempelvis ange en omfattning på lokal kalkylbladsnivå eller skapa en namnkommentar.

OBS!  Namn använder normalt absoluta cellreferenser.

Du kan ange ett namn genom att:

  • Skriva det    Skriv namnet som exempelvis ett argument i en formel.
  • Använda Komplettera automatiskt för formel    Använd listrutan Komplettera automatiskt för formel där giltiga namn automatiskt visas.
  • Välja från kommandot Använd i formel    Välj ett definierat namn från en lista som finns tillgänglig från kommandot Använd i formel i gruppen Definerade namn på fliken Formel.

Mer information finns i Förtydliga formler med hjälp av namn.

Top of Page

Använda matrisformler och matriskonstanter

En matrisformel kan utföra flera beräkningar och sedan returnera ett enstaka resultat eller flera resultat. Matrisformler arbetar med två eller flera uppsättningar värden som kallas matrisargument. Alla matrisargument måste ha samma antal rader och kolumner. Du kan skapa matrisformler på samma sätt som du skapar andra formler, förutom att du trycker på CTRL+SKIFT+RETUR för att lägga till formeln. En del av de inbyggda funktionerna är matrisformler, och måste läggas till som matriser för att rätt resultat ska returneras.

Matriskonstanter kan användas i stället för referenser när du vill ange varje konstant i olika celler i ett kalkylblad.

Beräkna enstaka och flera resultat med hjälp av en matrisformel

När du anger en matrisformel infogas automatiskt formeln mellan {} (klammerparenteser) i Microsoft Excel.

Beräkna ett enda resultat       Den här typen av matrisformel kan förenkla en kalkylbladsmodell genom att flera olika formler kan bytas ut mot en enda matrisformel.

Exempelvis beräknar följande matrisformel det totala värdet av en matris bestående av aktiekurser och andelar, utan att rader med celler beräknas och de olika aktiernas kurs visas.

Matrisformel som ger ett enda resultat

Matrisformel som ger ett enda resultat

När du anger formeln ={SUMMA(B2:D2*B3:D3)} som en matrisformel multipliceras Andelar och Kurs för varje aktie, och därefter adderas resultaten från var och en av beräkningarna.

Beräkna flera resultat       Vissa kalkylbladsfunktioner returnerar matriser med värden, eller kräver en matris med värden som argument. Om du vill beräkna flera resultat med en matrisformel måste du skriva matrisen i ett cellområde som har samma antal rader och kolumner som det finns matrisargument.

Anta att du har en given serie på tre försäljningsvärden (i kolumn B) för en serie med tre månader (i kolumn A), beräknar funktionen TREND de rätlinjiga värdena för försäljningssiffrorna. Alla resultat från formeln visas i tre celler i kolumn C (C1:C3).

Matrisformel som ger flera resultat

Matrisformel som ger flera resultat

När du skriver formeln =TREND(B1:B3,A1:A3) som en matrisformel ger den tre olika resultat (22196, 17079 och 11962) utifrån de tre försäljningssiffrorna och de tre månaderna.

Använda matriskonstanter

I en vanlig formel kan du ange en referens till en cell som innehåller ett värde, eller värdet kallas även konstant. På samma sätt i en matrisformel kan du ange en referens till en matris, eller ange matrisen med värden som finns i cellerna, även kallad matriskonstant. Matrisformler accepterar konstanter på samma sätt som andra formler gör, men du måste ange matriskonstanter i ett visst format.

Matriskonstanter kan innehålla tal, text, logiska värden som t.ex. SANT och FALSKT, eller felvärden som #SAKNAS. Olika typer av värden kan finnas i samma matriskonstant, t.ex. {1;3;4\SANT;FALSKT;SANT}. Tal i matriskonstanter kan vara formaterade som heltal, decimaltal eller enligt matematisk notation. Text måste omges med dubbla citattecken, t.ex. ”Tisdag”.

Matriskonstanter kan inte innehålla cellreferenser, kolumner eller rader av olika längd, formler eller specialtecknen $ (dollartecken), parenteser eller % (procenttecken).

När du formaterar matriskonstanter måste du:

  • Omge dem med klammerparenteser ( { } ).
  • Avgränsa värden i olika kolumner med semikolon (;). Om du t.ex. vill skriva värdena 10, 20, 30 och 40 skriver du {10;20;30;40}. Den här matriskonstanten kallas för en 1-gånger-4-matris och är likvärdig med en 1-rad-gånger-4-kolumnreferens.
  • Avgränsa värden i olika rader med omvänt snedstreck (\). Om du vill visa värdena 10, 20, 30, 40 i en rad och 50, 60, 70, 80 i raden under, kan du ange en 2-gånger-4 matris: {10;20;30;40\50;60;70;80}